Avverkningsuppdrag
En avverkningsrätt kan ha två syften. Det vanligaste är att man upplåter avverkningsrätt till en virkesköpare som köper virket på rot, avverkar det, sköter terrängtransporten och betalar säljaren (fastighetsägaren) efter någon av följande modeller:
-
Ett fast pris oavsett vilken volym det blir vid avverkningen och oavsett vilka kostnader köparen får (inte så vanligt idag). Detta brukar kallas rotpost.
-
Ersättning för virket enligt prislista för inmätt volym med avdrag för ett fast belopp per kubikmeter för avverkning, terräng- och vägtransport (den vanligaste modellen idag).
-
Ett fast pris per kubikmeter avverkat virke.
Husbehovsvirke
Den andra varianten, att upplåta avverkningsrätt till husbehovsvirke (byggnadsvirke och/eller ved) förekommer knappast idag. Gamla sådana rättigheter har skogsbolagen med framgång lyckats lösa in mot kontanter under 70- och 80-talen.
Tidsgräns fem år
Ett avtal om avverkningsrätt som inte avser husbehovsvirke är bindande i högst fem år. Denna begränsning kan inte avtalas bort, men givetvis kan parterna komma överens om att upprätta ett nytt avtal när tiden börjar löpa ut. Då kan en ny femårsperiod börja löpa.
Jordabalk 7 kap 5 §
Ansvaret för virket
Vid en rotpostaffär förvärvar köparen träden i och med att kontraktet undertecknas. Köparen har därmed ansvaret för träden, och är den som drabbas vid en eventuell virkesstöld.
Vid en uppgörelse om betalning efter inmätt volym är det fastighetsägaren som ansvarar för träden tills virket är inmätt hos industrin.
Kontantprincipen i deklarationen
Inkomster från avverkningsrätt särbehandlas i skogsägarens inkomstskattedeklaration. Här gäller nämligen kontantprincipen om skogsägaren kommer överens med virkesköparen om att utbetalningen av likviden för avverkningsrätten ska fördelas på mer än ett kalenderår. I så fall behöver skogsägaren (säljaren) bara ta upp som inkomst det belopp som har betalats ut under året.
På motsvarande sätt behandlas momsen.
Detta kan du läsa om i vår bok JORD- & SKOGSBRUK.
Inkomstskattelag (1999:1229) 21 kap 2 §
Mervärdesskattelag (1994:200) 1 kap 4 §