Läs mer

external link


Juridik / Bodelning vid dödsfall

Bodelning vid dödsfall

Faktagranskad artikel

När någon avlider och efterlämnar en make får dödsfallet två effekter juridiskt. Dels anses äktenskapet ha upplösts, och dels får makens arvingar eller testamentstagare rätt att ärva den avlidnes kvarlåtenskap. Här beskriver vi också översiktligt hur bouppteckningen ska göras. 

Publicerad: 2022-12-07
Fri förfoganderätt

Enligt arvsreglerna har den efterlevande maken normalt rätt att med fri förfoganderätt överta alla tillgångar efter den avlidne maken. Den efterlevande maken har också rätt att behålla sina egna tillgångar. Det är endast när den avlidne efterlämnar särkullbarn, eller då den avlidne har upprättat ett testamente till någon annan som den efter­levande maken inte alltid har rätt att behålla samtliga tillgångar.

Bouppteckning

Då någon avlider måste de efterlevande se till att en bouppteckning upprättas. Det kan exempelvis vara en granne eller en jurist. I bouppteckningen ska det framgå vilka tillgångar och skulder den avlidne hade. Dödsbodelägarna ska se till att skulderna betalas innan arvet skiftas. Läs mer om bouppteckningen i avsnittet Bouppteckning längre fram.

Bodelning eller endast bouppteckning?

Då en make avlider ska en bodelning göras mellan den efterlevande maken och den avlidne makens arvingar eller universella testamentstagare. På så sätt får man fram hur mycket av makarnas egendom som är den avlidnes kvarlåtenskap respektive den efter­levande makens egendom. Med arvinge menas någon som ska ärva direkt, t ex ett särkullbarn.

När makarna har gemensamma barn är barnen inte direkta arvingar utan efterarvingar, dvs barnen får ut sitt arv först när den efterlevande maken avlider. Den efterlevande maken övertar all egendom makarna hade, en viss del genom äktenskapsrättsliga ­regler (bodelning) och en viss del genom arv (med fri förfoganderätt). Den efterlevande maken är då ensam dödsbodelägare. En formell bodelning kan inte göras i det här läget, utan först när den efter­levande maken avlider. Däremot kan den efterlevande maken och efterarvingarna frivilligt komma överens om fördelningen av tillgångarna i boet (göra en fiktiv bodelning). Detta är då att jämställa med ett bindande föravtal till bodelning.

När den efterlevande maken ska ta över hela boet och makarna enbart har giftorättsgods är det inte nödvändigt att fördela tillgångarna genom någon slags bodelning. Då den efterlevande maken ­avlider kommer i ett sådant fall hälften av boet från den först avlidne maken och hälften från den efterlevande maken. Hälften av boet ska alltså tillfalla den först avlidne makens arvingar.

Men om en eller båda makarna har enskild egendom bör man göra någon slags bodelning eftersom storleken på andelarna som den efterlevande maken får vid bodelningen respektive ärver varierar. Det går i efterhand, när den efterlevande maken avlider, att få fram andelarna med hjälp av bouppteckningen som upprättades vid den först avlidne makens död. Problemet är att det inte är alltid som man använder samma värden i bodelningen som i bouppteckningen. Därför underlättar det om man gör en fiktiv bodelning när den efterlevande maken avlider.

Däremot behöver man inte göra någon lottläggning när någon avlider och efterlämnar en make som ska överta egendom med fri förfoganderätt. Det är nämligen inte enskilda tillgångar som är hennes med fri förfoganderätt, utan den andel av de samlade tillgångarna som tillhörde den avlidne maken.

Dödsdag kritisk tidpunkt

Principerna för bodelning vid ena makens död är ungefär desamma som när makar bodelar efter en skilsmässa. Det är makarnas netto­giftorättsgods som ska delas.
När bodelningen ska göras gäller dödsdagen som kritisk tidpunkt. Hade en skilsmässoansökan redan lämnats in innan dödsfallet är inlämningsdagen kritisk tidpunkt och bodelningen ska göras enligt reglerna för skilsmässobodelning. Det är tillgångar som finns vid den kritiska tidpunkten som ingår i bodelningen.

Till skillnad mot vid en skilsmässa är det endast den efterlevande maken samt den avlidne makens arvingar och universella testamentstagare (som får andel i boet) som ska dela upp tillgångarna sedan eventuella legatarier (som får vissa specificerade tillgångar) fått sitt.

Begränsning av bodelningen

Vid bodelningen ska makarnas nettogiftorättsgods delas lika. Den efterlevande maken har dock rätt att bestämma att allt giftorättsgods eller en viss del av det ska hållas utanför bodelningen. Bestämmer den efterlevande maken att allt giftorättsgods ska hållas utanför bodelningen innebär detta i praktiken att någon bodelning inte ska göras. Denna rättighet att begränsa bodelningen har inte de övriga dödsbodelägarna.

Den efterlevande maken behöver inte ange något skäl till varför någon delning inte ska göras. Detta blir främst aktuellt då den efterlevande maken har mer nettogiftorättsgods och den avlidne maken har särkullbarn, har stora skulder eller har testamenterat att någon annan ska få hans egendom.
Om den efterlevande maken vill använda sin rätt att begränsa bodelningen ska detta dokumenteras i bouppteckningen.

Exempel:
Nils avled och efterlämnade sin Asta. Bouppteckningen efter Nils visar att hans tillgångar är värda 500 000 kr. Astas tillgångar är ­värda 1 000 000 kr. Asta har som efterlevande maka rätt att bestämma att någon bodelning inte ska göras, dvs att varje sida behåller sina tillgångar. Reglerna om fri förfoganderätt gör att Asta ändå kommer att överta alla ­tillgångar. Frågan är hur Asta ska agera.

Vid Astas bortgång kommer hennes arvingar att ärva den kvarlåtenskap hon äger (om hon inte testamenterat bort den). Den andel Asta har fått med fri förfoganderätt efter Nils går däremot till Nils arvingar som efterarv efter honom. Detta kan hon inte testamentera bort.

Om Nils och Asta inte har egna barn är det förmodligen bäst för Asta att begära att vardera sidan behåller sina tillgångar. En sådan delning innebär att Nils släktingar får 1/3 av tillgångarna, återstoden 2/3 går då till hennes släktingar. Genom en sådan begäran kan Asta göra ett testamente som ­omfattar 2/3 av tillgångarna. Om Asta kräver bodelning kommer Nils släktingar att ärva hälften av tillgångarna. Hon kan då endast testamentera bort hälften av kvarlåtenskapen.

Om Nils och Asta har gemensamma barn har det egentligen ingen betydelse om Asta begär bodelning eller inte. De gemensamma barnen kommer ändå att få ärva allt efter Astas bortgång.

Äktenskapsbalken 12 kap 2 §

Avliden make har skulder

Om en avliden make har skulder får inte bodelning och arvskifte göras innan alla skulder är betalda eller innan man sett till att det finns tillgångar som täcker skulderna. Annars kan bodelningen eller arvskiftet återgå, dvs efterlevande make och arvingar blir tvungna att lämna tillbaka egendom de fått eller betala den avlidnes skulder.

Efterlevande make och den avlidne makens arvingar har rätt att motsätta sig bodelning om inte den avlidnes skulder är reglerade. På så sätt kan den efterlevande maken och arvingarna framtvinga att skulderna betalas eller att en betalningsuppgörelse ingås med borgenärerna.

Skulle den avlidne makens skulder vara större än tillgångarna kan den efterlevande maken begära att bodelning inte ska göras, dvs att vardera maken ska behålla sitt. Läs om detta ovan i avsnittet Begränsning av bodelningen.

Äktenskapsbalken 9 kap 6 §, 13 kap 2 §
Ärvdabalken 21 kap 4 §

Pågående skilsmässa

Om en ansökan om skilsmässa är inlämnad när någon av makarna avlider upphör den efterlevande makens arvsrätt. Det innebär att han inte har rätt att överta den avlidnes tillgångar och att den så kallade prisbasbeloppsregeln inte ska tillämpas. Det krävs dock att ett mål om äktenskapsskillnad pågick mellan makarna vid döds­fallet. Det räcker inte med att paret bestämt sig för att skiljas. De måste också ha lämnat in en skilsmässoansökan till tingsrätten.

Ett testamente till förmån för den avlidnes make upphör att gälla om ett mål om äktenskapsskillnad pågick vid tiden för dödsfallet. Det kan dock vara så att den avlidne ville att maken skulle ärva även om hon inte längre var hans make. I så fall måste han uttrycka detta klart och tydligt i testamentet.

Äktenskapsbalken 9 kap 12 §
Ärvdabalken 3 kap 10 §, 11 kap 8 §

Bouppteckning

Då någon avlider ska de efterlevande gå igenom vilka tillgångar och skulder som finns efter den avlidne och skriva ner alla uppgifter. Det slutliga protokollet från sammanträdet kallas bouppteckning.

I boken BOUPPTECKNING & ARVSKIFTE kan du läsa mer om hur dödsboet förvaltas, samt hur det går till att upprätta en bouppteckning efter den avlidne.

Dödsboet är det som den avlidne har lämnat efter sig. Dödsboet är en juridisk person, på samma sätt som ett handelsbolag eller aktie­bolag. Dödsboet kan alltså tjäna pengar och sätta sig i skuld.
Den avlidnes arvingar och universella testamentstagare samt efter­levande maken är dödsbodelägare. Dödsbodelägarna ska gemensamt fatta beslut om förvaltningen av dödsboet. Detta innebär bland annat att de ska se till att alla skulder betalas.

Vem ska ordna bouppteckningen?

Någon som har hand om den avlidnes egendom ska se till att bouppteckningen blir gjord. Normalt är det den efterlevande maken som ska göra detta, men det kan också vara någon annan dödsbodel­ägare. När en äldre person avlider och efterlämnar make och barn är maken också till åren och då kan det många gånger vara bättre att något av barnen tar huvudansvar för att göra bouppteckningen. Om en boutredningsman eller testamentsexekutor är förordnad är den normalt denne som ordnar med bouppteckningen.

Den som ordnar med bouppteckningen ska bestämma när bouppteckningsförrättningen ska hållas och se till att de andra dödsbo­delägarna och eventuella efterarvingar kallas till bouppteckningen samt att värde­intyg och kontoutdrag skaffas fram. Man ska också utse två kunniga och trovärdiga så kallade gode män som formellt förrättar bouppteckningen. Samtliga dödsbodelägare ska kallas i god tid till förrättningen. Den avlidnes efterlevande make eller sambo ska alltid kallas, även om de inte är dödsbodelägare.

Ärvdabalken 20 kap 2 §

Bouppteckningens funktion

Bouppteckningshandlingen lämnas in till Skatteverket för registrering. När bouppteckningen blivit registrerad fungerar den som legitimation. Eftersom det står på bouppteckningen vilka som är dödsbodel­ägare kan de avsluta bankkonton och sälja fastigheter, och banken eller fastighetsköparen kan lita på att det är rätt personer han gör affär med. 

Den som fått en fastighet i arv måste visa upp bouppteckningen och en arvskifteshandling för att kunna få lagfart.

Inlämning och tidsfrister

Bouppteckningsförrättningen måste hållas senast tre månader efter dödsfallet. När bouppteckningen är klar ska den lämnas in till Skatteverket senast en månad efter förrättningen.

Om bouppteckningen inte lämnas in i rätt tid, kan Skatteverket förelägga dödsbodelägarna att komma in med handlingen. Före­läggandet kan förenas med ett vite. Lämnas bouppteckningen inte in trots vitesföreläggandet kan Skatteverket vända sig till läns­rätten för att få vitesföreläggandet verkställt.

Ärvdabalken 20 kap 1, 8–9 §§

Bouppgivare

Den som bäst känner till boet brukar vara bouppgivare. Bouppgivaren ska berätta allt han känner till om boet så att alla tillgångar kommer med och kan fördelas. Oftast är den efterlevande maken eller någon annan dödsbodelägare bouppgivare men det kan också vara någon utomstående.

Bouppgivaren måste vara med vid bouppteckningsförrättningen och han ska intyga att uppgifterna i bouppteckningen är riktiga. Han ska dessutom intyga att alla skattepliktiga gåvor under de senaste tio åren från den avlidne till arvingar eller testamentstagare har tagits med i bouppteckningen.

Ärvdabalken 20 kap 6 §

Boutredningsman

Alla dödsbodelägare måste vara överens för att man ska kunna fatta beslut om dödsboet. Går det inte att enas får varje dödsbodelägare begära att tingsrätten utser en boutredningsman för att ta över förvaltningen av dödsboet. De andra delägarna kan inte hindra detta och den som ansöker behöver inte motivera sin begäran.

Dödsbodelägarna kan föreslå vem som ska utses, men om de inte kan komma överens utser tingsrätten boutredningsman, ofta någon advokat.

Ersättning

Boutredningsmannen har rätt till ersättning för sitt arbete. Ersättningen beror på hur mycket arbete han har varit tvungen att lägga ner. I första hand ska han få sin ersättning från boet, men om det inte räcker måste delägarna som lämnat in begäran betala resterande del av arvodet med egna pengar.

Ärvdabalken 9 kap

Testamentsexekutor

En testator kan i sitt testamente förordna att en person ska ha hand om dödsboförvaltningen i arvingarnas och de universella testaments­tagarnas ställe. Denne kallas testamentsexekutor och har rätt att bli utsedd till boutredningsman, såvida det inte finns några skäl för domstolen att vägra.

Faktagranskat innehåll du kan lita på

Den här artikeln är skriven och faktagranskad av medarbetare på Björn Lundén med lång erfarenhet av det aktuella ämnet.

Björn Lundén är ett kunskaps- och programvaruföretag som startades redan 1987 och som sedan dess förenklat företagarnas vardag genom smarta och lättanvända lösningar inom främst redovisning, lön och skatt.

Varsågod att ta del av vår samlade företagskunskap!

Lär dig mer om Juridik

Utforska fler intressanta områden!

Se fler temasidor