Innan en medlem utesluts bör han eller hon få tillfälle att yttra sig. Om medlemmen inte godtar beslutet om uteslutning, kan han eller hon vända sig till tingsrätten och yrka att beslutet om uteslutning upphävs. Detta är dock ytterst ovanligt i ideella föreningar.
Föreningen måste ha sakliga skäl för uteslutningen innan beslutet fattas. Personmotsättningar är inte tillräcklig orsak för uteslutning. En uteslutning bör göras skriftligt.
Regler för uteslutning bör finnas med i stadgarna.
Uteslutningen av medlemmen var giltig
Jan G var medlem i den ideella föreningen Ordenssällskapet N.N. Styrelsen uteslöt Jan G ur föreningen. Orsaken till uteslutningen var att Jan G inte bara agerade på ett olämpligt sätt mot en ordensbroder, utan även uppträdde på ett sätt som innebar ett hot mot sällskapet som sådant. Jan G hade hoppat på (med betoning på ”hoppat”) ordensbrodern vid ett möte.
Jan G stämde ordenssällskapet och ville att uteslutningen skulle ogiltigförklaras. Dels hade han inte fått någon varning, vilket uttryckligen föreskrivs i stadgarna, och dels blev han utesluten av andra orsaker än de som finns i stadgarna.
I stadgarna nämndes två orsaker till uteslutning, dels att medlemmen fört ett lastbart och tygellöst liv och trots varning inte låtit sig tillrättaföras och dels att medlemmen åtalats och fällts till ansvar för brott.
Föreningen ansåg att en ideell förening alltid har frihet att utesluta en medlem som inte uppfyller de etiska krav som enligt målsättningarna kan ställas på en medlem. Detta oavsett vilka orsaker till uteslutning som finns i stadgarna.
Hovrätten ansåg att en ideell förening av detta slag (ett ordenssällskap med huvudsakligen sällskapliga ändamål) fritt kan avgöra vilka personer som ska anses vara lämpliga som medlemmar. Föreningen har också stora möjligheter att utesluta medlemmar som man inte längre anser uppfyller sällskapets krav. Detta gäller dock inte om stadgarna innehåller ett uttryckligt förbud mot att utesluta en medlem av andra orsaker än de som beskrivs i stadgarna. Så är det dock inte i stadgarna för Ordenssällskapet N.N. Där finns de två orsakerna beskrivna, men det står ingenting om att inga andra uteslutningsorsaker skulle kunna förekomma. Enbart existensen av stadgebestämmelser om uteslutning betyder enligt hovrätten inte att andra orsaker är uteslutna. Styrelsen gjorde inte något formellt fel när man uteslöt Jan G av en annan orsak än de som fanns i stadgarna.
Beträffande varning före uteslutning slår hovrätten fast att detta enbart gäller vid uteslutning på grund av lastbart och tygellöst leverne. I andra fall behövs enligt stadgarna inte någon varning.
Därmed var uteslutningen av Jan G giltig. Jan G fick betala ordenssällskapets rättegångskostnader.
(Göta Hovrätts dom 1996-10-04, T 520/95)
En koloniförenings uteslutning av medlemmar ansågs ogiltig
Koloniföreningen ansåg att paret motarbetade föreningen på olika sätt. Mannen påstods ha misskött föreningens arkiv och det ansågs att paret försvårade arbetet i föreningen genom ett omfattande antal motioner till stämman.
Föreningen skickade en varning till paret och hotade med uteslutning om paret inte slutade med att motarbeta föreningen. Mannen svarade att han hädanefter inte skulle delta i flera av föreningens möten.
Detta räckte inte för föreningen, som uteslöt paret. De överklagade uteslutningen till tingsrätten som ansåg att kvinnan inte blivit tydligt varnad samt att mannens beteende inte varit så illojalt att det motiverade en uteslutning. Därmed ogiltigförklarades uteslutningen och hovrätten gick på samma linje.
(Svea Hovrätt, dom 2004-12-17, mål nr 1129-03)
Domstolsbeslut om uteslutning
En utesluten medlem som vänder sig till domstol kan inte vara säker på att domstolen tar upp hans eller hennes fall till prövning. Högsta Domstolen (HD) har i ett fall uttalat att en uteslutning kan bli en domstolsfråga endast då uteslutningen har stor praktisk eller ekonomisk betydelse för de inblandade. Högsta Domstolen ansåg i målnr T 3 688/94 att tingsrätten gjorde fel som avvisade ärendet som berörde två makar som uteslöts ur en ideell förening som bedrev en Montessoriförskola. HD ansåg att det hade stor praktisk betydelse att makarnas barn inte fick gå i den förskolan. HD har också uttalat att det undantagsvis skulle kunna förekomma fall då domstolen borde kunna pröva en fråga om uteslutning ur en idrottsförening. Det är om uteslutandet innebär en diskriminering på grund av ras, religion eller annan liknande omständighet. I sådana fall kan ett beslut om uteslutning vara olagligt.
HD ansåg sig inte kunna döma i uteslutningsärende
Två makar var medlemmar i en orienteringsklubb. Mannen hade varit med i föreningen sedan den bildades och hade tidigare suttit i styrelsen. Paret vägrade godta styrelsens principer för hur man skulle utse aktiva att representera klubben vid olika tävlingar. Styrelsen försökte resonera med det trilskande paret utan att få någon respons. Då beslutade man att utesluta dem. Paret gick till domstol för att få beslutet upphävt. Det blev till slut Högsta Domstolen som avgjorde frågan.
HD konstaterade att ideella föreningar har stor frihet att besluta om inre angelägenheter. Detta kan försvaras med att medlemmarna normalt inte har några ekonomiska intressen av sitt medlemskap. Medlemskapet i en sådan förening kan dock ofta ha stor betydelse för den enskilde medlemmen. Men därefter konstaterade HD att den ideella inriktning och det personliga inslag som präglar idrottsföreningars verksamhet emellertid utgör ett så starkt skäl för att föreningarna själva bör få avgöra frågan huruvida en medlem avvikit från en förenings regler på sådant sätt att han bör uteslutas ur föreningen, att det inte är lämpligt att sådana frågor generellt skulle vara underkastade prövning i domstol.
(NJA 1990 s 687)