Planerad driftstörning på hemsidan idag 13 januari kl 17-18, vilket kan påverka inloggningen slut_demtill och nu går texten ända Mina sidor, nedladdning av filer mm. 

Förskott på arv – så fungerar det

Juridik - Förskott på arv – så fungerar det - ctl00_cph1_faktagranskadImg

Om en bröstarvinge (barn, barnbarn osv) har fått en gåva, är huvudregeln att gåvan ska ses som förskott på arv. Den som har fått gåvan ska då få mindre när arvet sedan fördelas. Man gör helt enkelt så att man ­lägger värdet av gåvan till kvarlåtenskapen (dvs gåvans värde vid gåvotillfället) innan man räknar ut hur stora arvslotter barnen ska ha. 

Publicerad: 2019-12-10

Nils har under sin livstid skänkt dottern Mia 50 000 kr. När Nils avlider är hans kvarlåtenskap värd 100 000 kr. Förutom Mia har Nils sonen Jens.

Kvarlåtenskapens värde ska ökas med förskottet (dvs gåvans värde vid ­gåvotillfället), och blir 150 000 kr. Arvslotterna blir 75 000 kr vardera för Mia och Jens. Jens får sin arvslott och Mia får de 25 000 kr som blir kvar.

Lagen säger att när man inte vet något om vad föräldern tänkte när han gav bort egendomen, ska gåvan ses som förskott på arv. Anledningen till det är att man tänkt att föräldrar i allmänhet inte vill behandla sina barn olika. Man presumerar – utgår från – att för­äldern vill att barnen i slutänden ska få lika mycket.

Givaren vill inte att avräkning ska göras

Om man däremot vet att föräldern inte ville att gåvan skulle ses som ett förskott på arv fördelas arvet som om ingen gåva hade givits. I exemplet ovan med Nils, Mia och Jens skulle det betyda att Mia och Jens skulle få 50 000 kr var när Nils dog.

Om föräldern uttryckligen har förklarat, till exempel i ett gåvo­brev, att gåvan inte ska ses som förskott på arv, blir det alltså inga problem. Däremot kan det bli problem när föräldern visser­ligen inte har sagt något uttryckligen, men det ändå finns saker som tyder på att han inte ville att gåvan skulle ses som ett för­skott på arv. Meningen är att man ska försöka förstå vad föräldern ville, och sedan följa hans vilja. Detta är ofta mycket svårt, för att inte säga omöjligt. Om det inte går att ta reda på – och bevisa – vad föräldern ville, får man luta sig mot huvudregeln, och gåvan ska då avräknas som förskott på arv.

Här, precis som annars vid arvskiften, kan arvingarna göra som de vill så länge de är ense. De behöver inte använda reglerna om för­skott på arv. Vill de så kan de dela den verkliga behållningen lika mellan sig, eller göra en avräkning trots att föräldern uttryckligen förklarat att gåvan inte ska ses som förskott på arv.

Kan arvingarna inte enas kan de vända sig till tingsrätten och begära att en skiftesman förordnas.
Givarens vilja att arvet inte ska räknas som ett förskott på arv behöver inte uttryckas i samband med att gåvan ges utan kan framkomma senare, t ex i ett testamente. Huvudsaken är att givarens vilja blir klargjord på ett tydligt sätt.

Gåvor som inte ska avräknas

Inte varje typ av gåva ska avräknas. Överföringar till barnet som kan ses som fullgörande av en förälders underhållsskyldighet (t ex bekostande av utbildning) samt sedvanliga gåvor (t ex julgåvor) som inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor, ska inte avräknas.

Andra arvingar – normalt inte förskott på arv

Om en annan arvinge än en bröstarvinge, t ex ett syskonbarn, har fått en gåva under arvlåtarens livstid, ska den gåvan ses som förskott på arv bara i de fall då arvlåtaren har velat det (t ex genom att arvlåtaren skrivit så i gåvobrevet). Till andra arvingar än bröst­arvingar räknas också arvlåtarens barnbarn så länge barnbarnets förälder (arvlåtarens barn) lever.

Presumtionen är alltså den omvända – vet ni ingenting om vad ­faster Agda tänkte när hon gav systerdottern Camilla diamant­broschen, ska broschen inte ses som förskott på arv. Camilla ärver alltså i så fall lika mycket efter faster Agda som sina syskon.

Observera dock att givaren kan ha uttryckt en vilja att gåvan ska avräknas på kommande arv.

Gåvans värde vid gåvotillfället

Det är gåvans värde vid gåvotillfället som ska läggas till arvet när man beräknar arvslotternas storlek. Någon uppräkning av gåvans värde med hänsyn till penningvärdets förändring ska inte göras.

Förskott större än arvslott

Även om förskottet skulle vara större än arvingens arvslott behöver inte arvingen betala tillbaka det som fattas.

Maria har fått 100 000 kr i förskott på arv från sin mamma. Vid mammans bortgång är kvarlåtenskapen 110 000 kr. Kvarlåtenskapens värde ökas med förskottet och blir då 210 000 kr. Maria har två syskon, vilket innebär att arvslotterna blir 70 000 kr (210 000 kr/3). Kvarlåtenskapen räcker alltså inte för att betala ut syskonens arvslotter. Maria behöver dock inte betala tillbaka något av gåvan utan syskonen får nöja sig med 55 000 kr var.

Förskott som inkräktar på annan arvinges laglott

Om förskottet innebär att någon annan arvinge inte får ut sin laglott och syftet med gåvan kan likställas med ett testamente, kan arvingen som erhållit förskottet bli skyldig att betala tillbaka det som fattas.

Faktagranskat innehåll du kan lita på

Den här artikeln är skriven och faktagranskad av medarbetare på Björn Lundén med lång erfarenhet av det aktuella ämnet.

Björn Lundén är ett kunskaps- och programvaruföretag som startades redan 1987 och som sedan dess förenklat företagarnas vardag genom smarta och lättanvända lösningar inom främst redovisning, lön och skatt.

Varsågod att ta del av vår samlade företagskunskap!