Planerad driftstörning på hemsidan idag 13 januari kl 17-18, vilket kan påverka inloggningen slut_demtill och nu går texten ända Mina sidor, nedladdning av filer mm. 

Jämkning av bodelning

Juridik - Jämkning av bodelning - ctl00_cph1_faktagranskadImg

Om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är orimligt att en make ­tvingas lämna ifrån sig egendom till den andre maken, ska bodelningen jämkas så att den maken får behålla mer av sitt giftorättsgods. Detta kallas skevdelning.  

Publicerad: 2019-12-09

Huvudregeln vid bodelning är att makarna ska ha hälften av giftorätts­godset efter avdrag för skulder. Egendom som hålls utanför bodelningen (enskild egendom, egendom av särskilt slag mm) och skulder som hör till sådan egendom påverkar inte resultatet av bodelningen. Om bodelningen med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är orimligt kan den jämkas. Detta kallas skevdelning.

Endast behålla mera

En jämkning av bodelningen innebär inte att den make som har minst giftorättsgods kan kräva att få mer av den andre maken. Regeln innebär endast att vardera maken kan kräva att få hålla allt (eller en del av) sitt eget giftorättsgods utanför bodelningen.

Om bodelningen är orimlig för att en make får för lite egendom av den andre måste detta lösas genom jämkning av ett äktenskaps­förord mellan makarna, eller genom engångsunderhåll.
Jämkning av äktenskapsförord

Då ett äktenskapsförord är orättvist innebär en jämkning av detta att domstolen kan bortse från ett förordnande om att viss egendom ska vara ena makens enskilda. Eftersom egendomen då blir giftorättsgods kommer bodelningen att omfatta tillgångar till ett större värde. Detta är en viktig skillnad jämfört med när en make begär skevdelning.

Prop 1986/87:1 sid 187

Efterlevande make

Den efterlevande maken kan – utan att behöva ange några skäl – kräva att någon delning inte ska göras vid den först avlidne makens död.

Egentligen är detta inte någon jämkning av bodelning, utan den efterlevande maken har rätt att bestämma att någon bodelning överhuvudtaget inte ska göras.

Endast i undantagsfall

Det är inte meningen att domstolarna ska gå in och styra upp bodelningar så snart den ena maken får mer tillgångar än den andre. Enligt förarbetena till äktenskapsbalken ska jämkning endast göras i undantagsfall. Det innebär att makarna inte kan lita på att en bodelning kommer att leda till ett rättvist resultat.

Vid korta äktenskap kan en make åberopa en särskild jämknings­regel som kallas giftorättstrappan. Vid korta äktenskap finns det större möjlighet för den rikare maken att få jämkning. Läs mer om detta i avsnittet ”Korta äktenskap” i slutet av den här artikeln.

Kompletterande regler

Förutom de rena jämkningsreglerna finns det kompletterande regler som har skapats för att se till att bodelningen inte blir orättvis. ­Syftet med dessa regler är alltså att undvika att en bodelning ska behöva jämkas. Några exempel på sådana regler är:

  • regeln om makes dolda samäganderätt
  • kravet på samtycke till försäljning av bostad och bohag
  • reglerna om rätt till ersättning när en make gett bort egendom.

De flesta bestämmelser om jämkning används endast i undantagsfall. En efterlevande make kan dock alltid kräva att ett flertal av reglerna om jämkning vid bodelningen ska tillämpas. Det är också jämförelsevis lätt för en make att kräva att bodelningen jämkas när makarna skiljt sig efter att ha varit gifta kort tid.

Krav för jämkning

Enligt äktenskapsbalken kan en bodelning enligt huvudregeln jämkas. Efter jämkningen ska tillgångarna fördelas på något annat sätt än att makarna delar lika på nettot av allt giftorättsgods.
För att en jämkning ska kunna göras krävs dock att en likadelning enligt huvudregeln är oskälig med hänsyn till

  • äktenskapets längd
  • makarnas ekonomiska förhållanden
  • övriga omständigheter.

Bodelningen ska då jämkas så att ena maken får behålla mer av sitt giftorättsgods.

Äktenskapsbalken 12 kap 1

Äktenskapets längd

Äktenskapets längd är den viktigaste faktorn när domstolen tar ställning till om en bodelning bör jämkas. Makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan dock också medföra att det är oskäligt att makarna ska dela lika på allt giftorättsgods.

Då makarna har varit gifta i mer än fem år (inklusive en tidigare sambotid) antas deras ekonomi ha sammanflätats på ett sådant sätt att en likadelning vid bodelningen normalt sett är rimlig. Detta brukar kallas giftorättstrappan. Lär mer om detta i slutet av ­artikeln.

Ett par som flyttar ihop 2013 och gifter sig 2019 räknas som om de varit gifta i 6 år om de skiljer sig 2019. Äktenskapet anses då ha varit lång­varigt och det är rimligt att de ska dela lika på allt giftorättsgods.

Det går dock att få en bodelning jämkad även om äktenskapet varit långvarigt.

Makarnas ekonomiska förhållanden

Enligt förarbetena till äktenskapsbalken ska uttrycket makarnas ekonomiska förhållanden omfatta många olika faktorer. Bedömningen ska göras med hänsyn till den ekonomiska situationen och omständigheterna i övrigt vid tiden för bodelningen. Det innebär bland annat att man tar hänsyn till vilka möjligheter den fattigare maken har att försörja sig efter skilsmässan. Dessutom kan makarnas agerande under äktenskapet och fram till bodelningen få betydelse.

Vid bedömningen av makarnas ekonomiska förhållanden tar man hänsyn till

  • tillgångarnas värde och karaktär
  • skuldernas belopp och karaktär.
Makarnas tillgångar

Ägarmaken behöver bara dela med sig av nettot av sitt giftorättsgods – ägarmakens samlade skulder dras från värdet av hans tillgångar innan det blir dags för delning. Den av makarna som har mest tillgångar behöver alltså inte dela med sig av dessa om hans skulder är lika med eller större än det sammanlagda värdet på tillgångarna.

Då skulderna består av lån som tecknats för att kunna köpa egen­domen är det väl rimligt att använda huvudregeln. I andra fall kan det vara orättvist att skulderna ska få räknas bort.
En make behöver inte dela med sig av sådant som är hans enskilda egendom. Detta kan leda till orimliga resultat vid bodelningen. Bodelningen bör t ex kunna jämkas om det är orimligt att den make som endast har giftorättsgods måste dela med sig av detta. Annars skulle den make som har det sämst ställt kunna tvingas lämna ifrån sig sin egendom till en rikare make som enbart har enskild egendom. Om en sådan bodelning är orimlig får dock avgöras från fall till fall.

I vissa fall kan själva äktenskapsförordet jämkas. Då finns det möjlighet att enskild egendom förs över till andre maken.

Makarnas skulder

Vid bodelningen räknar man ut värdet på vardera makens giftorättsgods. Från detta värde ska makens skulder avräknas. Resul­tatet är det värde som maken ska bidra med vid bodelningen. Skulderna har alltså lika stor betydelse som tillgångarna för vad en make ska bidra med vid bodelningen.

Både kvinnan och mannen har arbetat under äktenskapet. Kvinnan har stått för familjens löpande kostnader (el, mat och kläder mm). Mannen har lagt sina pengar på familjens bil och amorteringar på villan mm. Vid skilsmässan visar det sig att mannen ensam äger alla tillgångar av värde medan kvinnan står helt utan egendom. Hennes inköp har konsumerats av familjen.

Kvinnan har endast rätt att få del av mannens tillgångar efter det att han fått täckning för sina skulder. Vid sidan av sitt ordinarie arbete har mannen drivit en enskild firma. Företaget som fortfarande var i uppbyggnadsskede hade inte hunnit bli vinstgivande när paret tog ut skilsmässa. Mannen har ett lån på 250 000 kr för företaget.

Enligt huvudregeln har mannen rätt att först få täckning för sina skulder innan han måste dela med sig av sina tillgångar till kvinnan. Om kvinnan inte kräver att bodelningen ska jämkas får mannen alltså behålla tillgångar motsvarande lånet.

Vissa skulder särbehandlas dock. Det är skulder som är kopplade till egendom som ska hållas utanför bodelningen. Dessutom gäller särskilda regler om en make är så skuldsatt att han begärs i konkurs.

Studieskulder

Den som studerar har möjlighet att få lån från CSN under studie­tiden. Lånen är tänkta att täcka den studerandes hushålls- och studiekostnader under studietiden. Lånen ska sedan ­betalas tillbaka när studenten börjar arbeta. Villkoren för lånen har ändrats vid ett flertal tillfällen, men för de allra flesta gäller förmånliga villkor som t ex att om skulden inte är fullt återbetalad vid en viss ålder, skrivs den av. Det är alltså möjligt att lånet aldrig kommer att betalas tillbaka i sin helhet.

Studiemedelssystemet har beskrivits som ett sätt att omfördela livs­inkomsterna och att studielån egentligen är ett förtida uttag av framtida inkomster av förvärvsarbete. Dessutom ska lånen inte betalas tillbaka med den egendom som finns vid bodelningstillfället, utan med framtida förvärvsinkomster. Studielån brukar uppgå till betydande belopp.

Studielån grund för jämkning

Utgångspunkten är att studielån får räknas av från giftorättsgodset precis som vanliga skulder.
Bodelningen ska dock jämkas om det vid en helhetsbedömning står klart att det inte vore rimligt att den skuldsatte maken får räkna bort studieskulden från värdet av sina tillgångar. Man ska exempelvis ta hänsyn till villkoren för återbetalning. En jämkning ska dock endast förekomma i undantagsfall.

Då den fattigare maken inte har några studieskulder kan bodelningen jämkas så att hon inte behöver dela med sig av sitt giftorättsgods. Jämkningen kan däremot aldrig leda till att den skuldsatte maken tvingas dela med sig av sin egendom och behålla studie­skulderna.

Prop 1986/87:1 sid 188–189

Omständigheterna i övrigt

En bodelning kan också jämkas om en delning enligt huvudregeln skulle vara orimlig med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Det innebär att domstolen ska göra en helhetsbedömning av makarnas förhållanden innan man beslutar att jämka en bodelning. Vid bedöm­ningen får domstolen väga in sådant som inte rör strikt ekonomiska förhållanden.

Det kan t ex vara

  • makarnas hälsotillstånd och eventuella funktionshinder, missbruk mm
  • makarnas möjligheter på arbetsmarknaden
  • att någon av makarna har vårdnaden om barn.

Vid helhetsbedömningen ska domstolen inte bara titta på makarnas ekonomi vid tiden för bodelningen, utan också ta hänsyn till vad som ligger bakom den ekonomiska situationen. Här kan det alltså spela in om en make varit illojal och sett till att göra sig av med sitt giftorättsgods, antingen genom att ge bort det eller att han använt tillgångar som annars skulle ha delats vid bodelningen.

Otrohet ointressant

Det spelar inte någon roll vem av makarna som har lämnat in skilsmässoansökan. Domstolen ska inte heller ta någon hänsyn till varför makarna ska skiljas när man beslutar om det finns skäl att jämka en bodelning. Därför saknar det betydelse om någon av makarna t ex har varit otrogen.

Arv eller gåva före skilsmässan

Om en make får ett arv eller en gåva alldeles i slutet av äktenskapet kan detta vara ett skäl för att jämka bodelningen. Det krävs dock normalt att arvet eller gåvan är en stor del av en makes giftorättsgods. Man kan alltså inte få bodelningen jämkad med anledning av ett arv eller en gåva som inte har någon större inverkan på det sammanlagda värdet av testaments- eller gåvotagarens giftorättsgods.

Speciella tillgångar

Vissa tillgångar kan det vara rimligt att alltid hålla utanför en bodelning, t ex rehabiliteringsersättning och skadestånd. Det kan också vara egendom som en make behöver för sin framtida försörjning, men det gäller endast om den andra maken kan antas ha ­möjlighet att försörja sig själv trots att egendomen hålls utanför bodelningen.

Jämkningens omfattning

Jämkning vid bodelning efter längre äktenskap kan t ex motiveras av att den make med minst nettogiftorättsgods har värdefull egendom som är enskild egendom. Det kan också vara att allt hans giftorättsgods hålls utanför bodelningen för att han ska få täckning för stora skulder. Jämkningen görs då med utgångspunkt i att en likadelning av nettogiftorättsgodset är huvudregeln, men att detta är orimligt mot den make som har mest nettogiftorättsgods.

Inte längre oskälig

Vid alla former av jämkning, bestäms jämkningens omfattning av vad som har motiverat jämkningen. Jämkningen behöver inte leda till fullständig rättvisa mellan makarna, eller att de efter skilsmässan nödvändigtvis ska ha lika god ekonomi. Målet med jämkningen är endast att bodelningen inte ska vara orättvis. Det är därför t ex inte säkert att jämkningen ska gå så långt att maken får behålla egendom motsvarande värdet av t ex den andre makens enskilda egendom.

Ett par tar ut skilsmässa efter 25 år som gifta. Eftersom de endast har gifto­rättsgods, ska de dela lika på allt efter täckning för skulder. Bodelningen kan dock jämkas så att endast en del av giftorättsgodset ska delas om en likadelning vore oskälig mot den make som har mest nettogiftorättsgods. Eftersom de varit gifta så länge krävs mycket starka skäl för en jämkning.

Justeringen ska göras så att bodelningen inte längre är oskälig mot den make som måste avstå från egendom. Jämkningen kan maximalt göras så att den maken får behålla allt sitt giftorättsgods.

Om den fattigare maken ska ha mera än så efter skilsmässan, måste denne kräva underhåll av den rikare maken.

Engångsunderhåll

Det normala är att bodelningen jämkas så att den rikare maken får behålla en del av sitt giftorättsgods. Han måste då dela med sig till den andra maken även efter jämkningen. En jämkning kan också gå så långt att var och en ska behålla allt sitt giftorättsgods.

Ifall detta inte räcker för att komma till ett rimligt resultat, kan domstolen döma en av makarna att betala ett engångsunderhåll till den andre. Det kan vara för att den maken systematiskt har sett till att minska sitt giftorättsgods och istället ökat värdet av sin enskilda egendom.

Korta äktenskap

Det är inte meningen att huvudregeln om likadelning av giftorättsgodset vid skilsmässa ska öppna för fattiga personer att gifta sig med någon som är förmögen och därefter skilja sig för att få ut pengar. ­Därför finns relativt goda möjligheter för den rikare maken att begära jämkning av skilsmässobodelningen efter ett kort äktenskap.

Jämkningen görs normalt med hjälp av en schablon som kallas giftorättstrappan (se nedan).

Upp till fem år

Med korta äktenskap menas äktenskap som varat mindre än fem år. Trots att makarna juridiskt sett är gifta efter skilsmässoansökan lämnats in, över betänketiden och fram till det att domen på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, räknas äktenskapets längd.

Sambotid fram till skilsmässoansökan

Vid tillämpning av bodelningsreglerna räknas makarna som gifta fram till skilsmässoansökan. Om makarna har varit sambor innan äktenskapet, räknas även denna tid in vid bestämningen av äktenskapets längd. Om paret gift sig utan att vara sambor innan, räknas äktenskapets längd från det att de gifte sig.

Exempel:
Marie och Niklas träffades i januari 2016. De inledde ett förhållande i maj och flyttade ihop i augusti samma år. De gifte sig 15 februari 2018. Paret fick barn i december 2018. Skilsmässoansökan lämnades in till tingsrätten 15 februari 2019. Betänketiden löpte ut i september, och tingsrättens dom på äktenskapsskillnad vann laga kraft i december 2019.

Enligt reglerna om jämkning vid bodelning efter korta äktenskap räknas Marie och Niklas som gifta från augusti 2016 och fram till 15 februari 2019, dvs i ca 2,5 år. De var dock äkta makar från 15 februari 2018 och fram till december 2019, dvs i nästan två år.

Detta gäller dock endast när domstolen bedömer om äktenskapets längd är ett skäl för att jämka bodelningen. I andra sammanhang räknas paret som gifta från vigseln till dess skilsmässodomen vinner laga kraft. Det innebär t ex att de särskilda bevisreglerna om makar i utmätningsbalken gäller om en borgenär skulle begära utmätning för en skuld mot en av makarna under betänketiden. 

Giftorättstrappan

En bodelning efter ett kortvarigt äktenskap kan jämkas med hjälp av en schablon som kallas giftorättstrappan. Regeln innebär att ­rätten till likadelning av egendomen växer successivt i takt med den tid som äktenskapet har varat. Makarnas giftorätt i varandras egendom anses gälla fullt ut först efter fem år.

Om äktenskapet endast har varat i t ex tre år jämkas bodelningen enligt giftorättstrappan så att endast 60% (3/5) av värdet av respektive makes giftorättsgods ska ingå i bodelningen.

Exempel:
Mannen äger tillgångar värda 600 000 kr. Han har skulder på 200 000 kr. Kvinnan är skuldfri och har tillgångar värda 100 000 kr. Vid bodelningen har de varit gifta i två år.

Mannen får först räkna av sina skulder från sitt giftorättsgods. Nettot av hans giftorättsgods blir då 400 000 kr. Kvinnans netto är det fulla värdet av hennes tillgångar eftersom hon var skuldfri, 100 000 kr.

Vid en bodelning enligt huvudregeln ska makan få 150 000 kr. Hon har då (tillsammans med de saker hon själv ägde) tillgångar motsvarande halva nettogiftorättsgodset, dvs 250 000 kr.
Mannen kan dock begära att bodelningen ska jämkas för att äktenskapet varit kortvarigt. Eftersom de endast varit gifta i två år kan schablonen för jämkning av korta äktenskap användas. Då ska vardera make endast bidra med 2 x 20% = 40% av sitt netto. Det innebär att kvinnan lägger 40% x 100 000 kr = 40 000 kr till bodelningen, mannen lägger 40% x 400 000 kr = 160 000 kr. Åter­stående tillgångar hålls helt utanför bodelningen. ­Mannen och kvinnan delar då lika på 160 000 + 40 000 = 200 000 kr. Jämkningen innebär att mannen endast ska ge sin make 60 000 kr i stället för 150 000 kr.

Exempel:
Per och Monica har varit sambor i 5 månader och gifta i 10 månader när de lämnar in skilsmässoansökan till tingsrätten. De har kommit överens om i ett föravtal att jämkningen ska räknas på hela år. Eftersom 15 månader ­endast är ett helt år, ska 20% (1/5) av vardera makens netto­giftorättsgods delas lika vid bodelningen.

Om det inte hade funnits något föravtal, skulle delningen ha gällt 15/60 månader = 25% av giftorättsgodset.

Avsteg från giftorättstrappan

Giftorättstrappan är endast ett riktmärke för hur en jämkning vid kortvariga äktenskap kan göras. Det kan finnas omständigheter som gör att någon jämkning inte alls är rimlig, eller att delningen ska jämkas mera än vad giftorättstrappan gör. Det gäller t ex om den ena maken var förmögen när makarna gifte sig.

Gemensam bostad och bohag delas lika

Det finns ett viktigt undantag från regeln om att bodelning efter ­kortare äktenskap endast ska omfatta en del av en makes giftorättsgods. Det är när ena makens giftorättsgods huvudsakligen eller till stor del utgörs av en bostad eller bohag som har förvärvats för att användas av makarna gemensamt. I sådana fall ska jämkningen enligt schablonen inte gälla bostaden och bohaget utan endast övrig egendom som är ­giftorättsgods.

Prop 1986/87:1 sid 187

Arv och gåva kan särbehandlas

Om värdet av den ena makens giftorättsgods i betydande omfattning beror på att han fått ett arv eller en gåva, kan det vara ett skäl i sig för att bodelningen bör jämkas.

Giftorättstrappan ska inte användas för att jämka bodelningen efter ett kort äktenskap om resultatet ändå blir rimligt genom att hålla ett arv eller en gåva utanför bodelningen.

För att hela arvet eller gåvan ska kunna hållas utanför bodelningen krävs normalt att maken har fått egendomen inom en relativt kort tid innan skilsmässoansökan lämnades in.

Det är inte meningen att ett arv automatiskt ska hållas utanför bodelningen helt eller delvis när makarna skiljs. Om maken fick arvet eller gåvan tidigt i äktenskapet, talar det för att åtminstone en viss del av det ska ingå i bodelningen. Då en givare eller testator ville gynna båda makarna ska t ex hela värdet av egendomen ingå i bodelningen. Det kan också finnas anledning att låta hela eller en del av arvet ingå i bodelningen om den andra maken annars skulle stå helt eller nästan helt utan egendom efter skilsmässan.

Kort äktenskap och arv gav rätt till jämkning

Marie och Lars flyttade ihop 1986 och gifte sig 1988. Marie fick en villa i arv när hennes pappa avled 1987. Marie fick alltså arvet efter pappan en kort tid efter det att paret blivit sambor, men innan de hunnit gifta sig. De flyttade in i villan 1988. Två och ett halvt år senare lämnade paret in skilsmässoansökan (1991). Marie begärde att bodelningen skulle jämkas.

HD kom genom en helhetsbedömning fram till att bodelningen skulle ­jämkas så att hälften av Maries nettogiftorättsgods skulle hållas utanför delningen. Därmed fick hon tre fjärdedelar av boets nettobehållning.

HD:s skäl för jämkningen var att äktenskapet hade varit kortvarigt och att det huvudsakligen var den egendom som Marie fått i arv som ingick i bodelningen. Det faktum att Marie ärvt egendomen hade störst betydelse.
(NJA 1998 s 467)

Inte ren matematik

Enbart det faktum att makarna varit gifta endast en kortare tid innebär inte att bodelningen automatiskt ska jämkas. Enligt äktenskapsbalken förutsätts dessutom att det skulle vara oskäligt för ena maken att tvingas avstå från egendom vid bodelningen. 

Detta innebär att jämkningen inte ska vara en rent matematiskt beräkning, utan avsteg från schablonen kan göras av olika skäl. ­Tanken är t ex inte att domstolen ska jämka bodelningar efter korta äktenskap för att hålla mindre belopp utanför delningen. Det innebär att en make som bara har något mer giftorättsgods än sin make inte kan vara säker på att giftorättstrappan kommer att tillämpas även om äktenskapet varit kortvarigt.

Exempel:
Ett par tar ut skilsmässa redan ett år efter bröllopet. De har inte varit ­sambor innan äktenskapet. En jämkning enligt schablonen medför att en femtedel av vardera makens giftorättsgods ska delas. 

Detta kan dock justeras upp eller ned om resultatet är oskäligt för ena maken. Jämkningen kan dock maximalt justeras uppåt så att makarna ska dela lika på allt nettogiftorättsgods. Om den fattigare maken ska ha mera än så efter skilsmässan måste hon kräva underhåll av den rikare maken.

Make avlider i kort äktenskap

Reglerna om jämkning vid kortvariga äktenskap gäller inte då bodel­ningen görs med anledning av ena makens död. En efterlevande make i ett kortvarigt äktenskap kan alltså kräva hälftendelning enligt huvudregeln även om detta på något sätt skulle kunna anses vara orimligt mot den avlidne makens arvtagare. Den efter­levande maken har också en exklusiv rätt att välja om vardera maken ska behålla sitt giftorättsgods.

Om ena maken avlider efter det att ansökan om skilsmässa har lämnats in ska dock bodelningen göras som om maken levt, med möjlighet till jämkning.

Ena maken i konkurs

Då en make är försatt i konkurs kan bodelningen jämkas så att varje make behåller sitt giftorättsgods. Den skuldfria maken kan alltså inte tvingas att genom bodelningen lämna ifrån sig egendom som går direkt till den andra makens borgenärer.

Endast stora skulder

En make har inte någon absolut rätt att kräva att varje make ska behålla sitt giftorättsgods när den andra maken endast har stora skulder utan att vara försatt i konkurs. Däremot hålls det öppet för att en jämkning bör kunna göras om det finns andra särskilda skäl för att inte dela egendomen.

I de flesta fall bör det vara ett särskilt skäl för jämkning om den ena maken har så stora skulder att i princip alla tillgångar går åt till skuldtäckning. Åtminstone gäller detta när man kan förutse att maken inom kort kommer att försättas i konkurs. Det är upp till domstolen att avgöra i varje enskilt fall om en makes skulder innebär tillräckligt starka skäl för att bodelningen ska kunna jämkas.

En faktor som kan vägas in i bedömningen är vilka slags skulder det rör sig om. Det finns t ex mindre anledning att medge en jämkning om den skuldfria makan har haft nytta av det som är upphovet till skulderna.

Äktenskapsbalken 12 kap 1 §
Prop 1986/87:1 sid 188

Faktagranskat innehåll du kan lita på

Den här artikeln är skriven och faktagranskad av medarbetare på Björn Lundén med lång erfarenhet av det aktuella ämnet.

Björn Lundén är ett kunskaps- och programvaruföretag som startades redan 1987 och som sedan dess förenklat företagarnas vardag genom smarta och lättanvända lösningar inom främst redovisning, lön och skatt.

Varsågod att ta del av vår samlade företagskunskap!