Just nu har vi driftstörningar vilket gör att vissa kunder upplever problem med att logga in i våra apptjänster samt i våra onlinetjänster. Felsökning pågår och bör vara åtgärdat inom kort!
Skatt / Terminer – skatt och deklaration

Terminer – skatt och deklaration

Skatt - Få grepp på företagets skatt med Björn Lundén - Terminer – skatt och deklaration - ctl00_cph1_faktagranskadImg

På de finansiella marknaderna kan man handla med kontrakt som är konstruerade för att hantera ränte- och valutarisker, s k derivat. Till sådana derivatkontrakt hör främst optioner, terminer och swappar.

I den här artikeln behandlar vi i huvudsak terminer, men går också kort igenom swappar. Optioner behandlas istället i artikeln Optioner – skatt och deklaration.

Publicerad: 2021-08-18

Allmänt om terminer

Ett terminskontrakt, eller kort uttryckt en termin, är ett avtal i vilket parterna förbundit sig att vid en viss framtida tidpunkt sälja respektive köpa en tillgång till ett förutbestämt pris.

Skyldighet för båda parter

Ett terminskontrakt innefattar – till skillnad mot ett optionskontrakt – en skyldighet för både köpare och säljare att fullgöra sina åtaganden enligt avtalet. Någon betalning görs inte vid avtalets ingång, däremot krävs som regel att båda parterna ställer någon säkerhet. Storleken på säkerheten beror på hur stora riskerna för prisförändring är, och i förlängningen av hur stor den potentiella förlustrisken är på terminskontraktet.

Derivatinstrument

Gemensamt för derivatinstrumenten är att det finns en eller flera underliggande produkter, som genom ett kontrakt kopplats till en specifik framtida tidpunkt eller tidsperiod. Den ena parten ingår normalt avtalet för att den vill ta en risk för en potentiell avkastning och den andra för att skydda sig mot en risk (likt en försäkring).

Historik

Terminskontrakten tillkom ursprungligen för att garantera råvaruproducenter ett visst pris för deras produkter. För t ex en veteodlande bonde kan det vara nära nog omöjligt att förutse vad han kommer att få för pris på sitt vete från det att han sår till det att han skördar. En hel rad okända faktorer kommer att påverka priset, t ex utbud och efterfrågan. Genom att sälja skörden redan när han sår vetet är han försäkrad om en viss intäkt.

Terminskontrakten fick liksom optionerna, sin moderna form på råvarumarknaderna i USA. Idag fungerar terminsmarknaden som ett sätt att hantera prisrisker, men också som ett sätt att öka avkastningen, utnyttja ränteskillnader mellan lång och kort ränta, utnyttja felprissättningar, mm.

Standardiserade eller individuellt utformade

Terminer kan vara standardiserade eller individuellt utformade. Standardiserade terminer har tillkommit för att få till en mer likvid marknad. Standardiseringen avser den underliggande egendomen och dess kvantitet samt kontraktets förfallodag. Det som återstår att förhandla om när det gäller de standardiserade terminskontrakten är priset på egendomen.

För de individuellt utformade terminskontrakten bestäms kvantiteten på den underliggande egendomen samt likvid- och leveransdag individuellt vid varje enskild affär.

Handel med terminer

Marknadsplatser för terminer finns över hela världen men är uppbyggda på olika sätt. Ibland handlas varan såväl som derivatkontrakten på samma börs, som t ex vid Chicago Board of Trade. Vid andra marknadsplatser specialiserar man sig på derivatinstrument vilket vid exempelvis Nasdaq OMXS marknadsplats (Stockholmsbörsen). Här sker handeln uteslutande med derivatinstrument, t ex i form av terminskontrakt på aktier, aktieindex och räntor. Den underliggande varan handlas alltså inte på samma börs.

Handeln på dessa marknadsplatser görs med standardiserade villkor. Handel med icke-standardiserade terminskontrakt sker i regel endast mellan banker, finansföretag och liknande, genom så kallad interbankhandel.

Aktörerna

Aktörerna på marknadsplatserna är antingen traders, hedgers eller arbitragörer.

Traders (spekulanter, risktagare) tar positioner på marknaden för att få avkastning på en framtida marknadsuppfattning. En trader använder ofta kombinationer av optioner och terminer för att på så sätt få en så hög avkastning som möjligt. En trader värderar sina risker mot den potentiella avkastning som instrumentet kan ge. Traders saknar oftast intresse av den underliggande varan. Denne spekulerar endast i den avkastning en viss prisrörlighet kan ge.

En hedge (försäkring) syftar till att skydda en position mot risker. Verksamheten kallas för hedging (t ex i valutasammanhang) eftersom en hedger tar positioner på marknaden i syfte att eliminera eller fördela sin risk. En hedger använder marknaden även för att låsa fast ett visst pris. Genom att ingå ett terminskontrakt är den som hedgar skyddad mot prisförändringar på den underliggande varan fram till leveransdagen.

På marknaden finns också arbitragörer som utnyttjar felprissättningar mellan bland annat terminspriset och avistapriset på den underliggande varan. Skulle terminspriset vara högre än avista­priset med tillägg för den riskfria räntan, kommer en arbitragör omedelbart att köpa avista för att sedan sälja på termin.

Terminspriset

Frigör kapital

Att köpa en egendom med leverans och betalning vid en framtida tidpunkt är ett alternativ till att köpa den underliggande egendomen idag (avistaköp). I motsats till avistaköparen behöver terminsköparen inte betala några pengar vid avtalets ingång. Betalningen görs först då kontraktet fullföljs. Under tiden är kapitalet tillgängligt, exempelvis för andra investeringar.

Riskfria räntan påverkar priset

För att avistaköpare ska vilja sälja på termin, alltså få utbetalningen vid ett framtida skede, så är priset på terminen högre än värdet på underliggande produkten. Räntetillägget som ofta benämns terminsränta eller terminspremie, täcker alltså upp för den alternativ­kostnad som en terminsförsäljning innebär.

Terminspriset fastställs normalt utifrån avistapriset plus den risk­fria räntan för tiden fram till leverans- och likviddag av den underliggande egendomen. Storleken av räntan påverkas i sin tur av den korta räntan, dvs ränteläget har en viss effekt på avkastningen på en termin, både för köpare och säljare.

Andra faktorer

Det finns andra faktorer man måste titta på när terminspriset bestäms. För t ex aktieterminer måste man ta hänsyn till aktieutdelningar, eftersom finansieringskostnaden för ett aktieköp hade minskat med den aktieutdelning man skulle ha fått som ägare till aktierna.

Forwards och futures

Terminskontrakt delas normalt in i två olika typer av kontrakt, forwards och futures. Futurekontrakt handlas i grunden på en börs och värdet på kontraktet beräknas om och betalas ut dagligen. I ett forwardkontrakt är priset oförändrat fram till leveranstidpunkten av den underliggande tillgången; resultatet regleras med andra ord först på slutdagen.

Ett futurekontrakt kan också avslutas före löptidens slut medan ett forwardkontrakt endast kan regleras på slutdagen.

Handeln

Ett forwardkontrakt kan vara antingen standardiserat eller individuellt utformat. Futurekontrakten är däremot alltid standardiserade. Handeln med futurekontrakt görs därför i grunden på börsen, medan handel med forwardkontrakt även sker på andra sätt (t ex interbank).

Svenska terminer

De svenska terminskontrakt som Stockholmsbörsen omsätter har traditionellt uppvisat större likheter med forwardkontrakt än med futurekontrakt. Detta beror i första hand på att de i avtalet reglerade skyldigheterna om leverans av underliggande egendom och betalning, civilrättsligt inte kan överlåtas på en tredje part utan medgivande från motparten.

Inom den svenska civilrätten anses det att en part i ett köp inte ska behöva ingå avtal med en annan part än den ursprungliga motparten. Denna civilrättsliga regel har medfört att den standardiserade handeln inte medger vidareförsäljning av terminskontrakt.

Handlingsalternativ för köpare och säljare

Den som köpt eller sålt på termin har tre handlingsalternativ:

  • leverans (aktie- och ränteterminer) eller stängning för aktieindex
  • nettning
  • vidareförsäljning (endast futurekontrakt)
Leverans

Leverans innebär att köparen av en termin på likviddagen köper den underliggande egendomen till avtalat pris. Säljaren säljer följaktligen samma egendom. Om marknadsvärdet på likviddagen överstiger terminspriset gör köparen en vinst. Om marknadsvärdet på likviddagen understiger terminspriset gör säljaren en vinst.

Stängning

Stängning används vid terminsaffärer som avser aktieindex. Eftersom det inte finns någon underliggande vara att leverera görs i stället en kontantreglering, en så kallad stängning, på slutdagen.

Om slutindex (index på slutdagen) överstiger lösenindex (terminspriset) är mellanskillnaden köparens vinst. Vid det motsatta förhållandet, när slutindex understiger terminspriset, ska köparen betala mellanskillnaden till säljaren.

För säljaren gäller det omvända. Det vill säga att om slutindex överstiger lösenindex ska säljaren betala mellanskillnaden och om slutindex understiger lösenindex får säljaren mellanskillnaden. Mellanskillnaden uttryckt i index räknas om till kronor med en viss multiplikator.

Nettning

Som nämnts ovan kan den som köpt eller sålt på termin inte åter­försälja eller återköpa rättigheten/skyldigheten enligt terminsavtalet under löptiden. Parterna är bundna av sitt åtagande enligt avtalet. Parterna kan dock uppnå samma effekt genom att genomföra en så kallad nettningstransaktion (nettning).

Nettning innebär att den som tidigare köpt en viss termin, säljer motsvarande termin till rådande marknadspris. På motsvarande sätt kan den som tidigare sålt en termin i stället köpa en termin i samma serie. På detta sätt åstadkommer man en rätt att såväl köpa (köptermin) som sälja (säljtermin) samma egendom, men till olika kurser. Man kan på detta sätt låsa en vinst eller förlust vid en viss nivå. Vinsten respektive förlusten består i detta fall av de pris som man fått betala vid köpet, respektive den ersättning man fått vid försäljningen.

Vidareförsäljning

Ett annat sätt att avsluta en terminsaffär kan vara att göra en formell vidareförsäljning av rättigheten och skyldigheten. Detta alternativ är möjligt endast med futurekontrakt.

Nedan kommer vi att visa de så kallade grundpositionerna i handeln och vilka skäl som kan finnas till att handla med terminer. För tydlighets skull behandlar vi enbart aktieterminer.

En person som vill handla med terminer har två alternativ – att köpa på termin eller att sälja på termin.

Exempel, köp
Rolf tror att ABB A ska stiga i värde. Eftersom han för närvarande saknar kapital för att köpa aktien avista, köper han i stället en aktietermin med ABB A som underliggande egendom.

Kursen för att förvärva ABB A på termin är 95 kr per aktie (aktiekursen är alltså 95 kr minus terminsräntan), vilket innebär att Rolf på terminens slutlikviddag är skyldig att mot leverans av 100 aktier (1 kontrakt), betala 95 kr per aktie, dvs 9 500 kr. Om börskursen för ABB A på slutdagen överstiger 95 kr kommer Rolf att för varje krona därutöver tjäna 100 kr, medan han förlorar motsvarande belopp för varje krona som börskursen understiger 95 kr på slutdagen.

Exempel, försäljning
Elsa tror att kursen på Boliden ska falla, därför säljer hon sina innehav på termin. Om Elsa innehar aktierna och aktiekursen på slutdagen är lägre än terminspriset, kommer Elsa att leverera 100 Boliden för ett pris som överstiger börskursen. Saknar Elsa aktier i Boliden på slutdagen kan hon köpa aktierna på marknaden till ett pris som är lägre än det pris hon erhåller enligt terminskontraktet. Elsa kan även begära stängning av avtalet och får då pengar motsvarande skillnaden mellan börskurs och avtalad köpeskilling.

Antag att börskursen på Boliden är 100 kr på slutdagen medan det avtalade terminspriset är 110 kr per aktie. Elsa säljer då 100 aktier i Boliden för 11 000 kr, trots att marknadsvärdet är 10 000 kr. Om Elsa begär stängning får hon 1 000 kr. Elsa kommer alltså att tjäna 100 kr för varje krona som aktiekursen på slutdagen understiger terminspriset (110 kr).

Om aktiekursen i stället överstiger terminspriset kommer Elsa att förlora 100 kr för varje krona som aktiekursen överstiger terminspriset. Detta beror på att Elsa tvingas sälja aktierna till ett pris som understiger börskursen.


Olika slag av terminer

Aktieterminer

De aktieterminer som handlas på Stockholmsbörsen har samma underliggande aktier som aktieoptionerna (se avsnittet om olika typer av optioner i artikeln Optioner – skatt och deklaration).

Aktieterminen hos Stockholmsbörsen avser normalt 100 aktier och löptiden är oftast sex månader.

Aktieterminer är i grunden standardiserade och av forwardtyp. Betalning och leverans ska alltså göras först på terminslikviddagen.

En aktietermins likviddag sammanfaller med optionens dag för förfall (tredje fredagen i slutmånaden).

Aktieindexterminer

Den underliggande produkten är ett index som visar förändringen i de underliggande aktierna. I aktieindex ingår i regel de mest omsatta aktierna på en viss aktiebörs.

I OMXS30 ingår de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen. Indexet omräknas till ett penning­belopp genom den så kallade indexmultiplikatorn, vilken är 100. Det framräknade beloppet ligger sedan till grund för en kontant­avräkning på slutdagen. Stockholmsbörsens aktieindexterminer är numera av futuretyp, vilket innebär att det sker en daglig avräkning.

Hos Stockholmsbörsen kallas skillnaden mellan terminspriset och det aktuella indexet för basis. Basis beräknas som skillnaden mellan den riskfria räntan på indexbeloppet fram till terminens slutdag (finansieringskostnaden), och nuvärdet av de utdelningar som fram till slutdagen utfaller på de aktier som ingår i indexet (30 mest omsatta).

Basis minskar under löptiden och är på slutdagen noll, terminspriset och index är då identiska. Terminens värde på slutdagen är då detsamma som underliggande instrument.

Fördelen med ett indexbaserat instrument är att man får ett instrument som vanligen mycket nära följer börsens utveckling som helhet. Man behöver därmed inte ha specifika kunskaper om enskilda aktier.

En ytterligare effekt som kan ses som fördelaktig är att plötsliga kursfall eller stegringar på enskilda aktier minskar (vilket i och för sig också kan upplevas som en nackdel). Den så kallade standard­avvikelsen på ett index ligger också relativt lågt, jämfört med enskilda aktier. Standardavvikelsen är ett statistiskt mått på hur stora prisvariationer som förekommit historiskt.

Exempel, OMX-termin

Du påtar dig skyldigheten att sälja OMXS30 på termin för t ex 1 000, dvs terminspriset är 1 000. Omräknat i kr blir det 100 000 (indexmultiplikator 100). För varje indexpunkt som OMX-terminen på slutdagen noteras under 1 000 kommer du att tjäna 100 kr. Om slutindex på termins­likviddagen t ex är 950, kommer du få en utbetalning på 5 000 ­kr, (1 000 – 950) x 100 = 5 000.

Ränteterminer

Ränteterminer är ett av de vanligast förekommande termins­kontrakten och används främst inom marknaden för räntebärande papper och depositioner.

Terminerna handlas interbank (endast stora placerare) varpå Stockholmsbörsen träder in som motpart och sköter clearingdelen av transaktionen, dvs betalning, leverans mm. På så sätt tar inte parterna någon transaktions- eller motpartsrisk eftersom affärerna garanteras av Stockholmsbörsen. Handeln görs efter ett av alla parter känt och standardiserat mönster. Ytterst få privatpersoner handlar med ränteterminer.

Valutaterminer

Någon standardiserad handel med valutaterminer förekommer inte i Sverige, vare sig som forwards eller, av naturliga skäl, som futures. Utomlands förekommer däremot en omfattande handel på olika marknadsplatser. Handeln är mycket utvecklad och väldigt likvid, vilket bland annat beror på de låga transaktionskostnader som handeln är förenad med. I handeln deltar främst centralbanker (inkl. Riksbanken), medan de större bankerna fungerar som marknadsgaranter (market makers).

I valutahandeln ställs i regel alla kurser mot USD, så även i Sverige. Detta innebär att om man vill ha reda på kursen mellan EUR och SEK måste man först ta fram kursen USD/ SEK och därefter USD/EUR.

Swappar

Termen swapp kommer från engelskans ”swap(s)” som betyder byta eller byta ut. Detta är precis vad en swapp är; två parter byter finansiella instrument som ränta, kassaflöde, derivat eller säkerheter som aktier eller obligationer.

Någon andrahandsmarknad för handel med swappar förekommer inte. Swapavtalen är i regel anpassade efter parterna, vilket innebär att de sällan passar en annan persons eller företags förutsättningar.

Villkoren

De swapavtal som ingås är i normalfallet utformade efter ett standardavtal framställt av ISDA (International Swap Dealers Association). Av ISDA-avtalet framgår vilka normer som ska ligga till grund för bl a ränteberäkningar och betalningsflöden.

I avtalet stipuleras att den så kallade interbankräntan (t ex Stibor och Libor) ska utgöra grund för ränteberäkning för ränterörliga lån, medan statsobligationsräntan ska vara grund för beräkningen för lån med fast ränta. Avtalet är mycket omfattande och reglerar ett stort antal civilrättsliga frågor som kan uppstå i samband med bytet.

Ränteswappar

Den vanligaste typen av swappar är ränteswappar, som används för att byta mellan fast och rörlig ränta samt för att minska lånekostnaden. Genom ränteswappar kan två parter byta räntesats till båda parternas förtjänst. Detta sker genom en bank som agerar mellanpart och balanserar utbytet mellan parterna. Exemplet nedan illustrerar hur ett ränteswapavtal kan gå till.

Exempel

Part 1 (god kreditvärdighet): Tar lån på 2 000 000 kr med avbetalningsplan om 5 år och erbjuds alternativen att ta ett lån med fast ränta om 4% eller en rörlig ränta på Libor* + 2%.

Part 2 (sämre kreditvärdighet): Tar lån på 2 000 000 kr med avbetalningsplan om 5 år och erbjuds alternativen att ta ett lån med fast ränta om 8% eller en rörlig ränta på Libor* + 7%.

Part 1 vill ha en fast ränta, men väljer ändå den rörliga räntan på Libor + 2%.

Part 2 vill ha en rörlig ränta, men väljer ändå den fasta räntan om 8%.

Part 1 och part 2 vänder sig sedan till mellanparten (banken) och skiftar parternas räntesats. Part 2 får däremot betala ett premium som innebär att den totala räntebetalningen för part 2 uppgår till Libor + 6,75%. Part 1, som nu behöver betala en fast ränta om 8% får genom part 2 en inbetalning om 4,25% (räntebelopp) genom den premie som part 2 betalat.

Insparad ränta genom ränteswappen

Part 1 betalar nu en fast ränta om 3,75% (8%–4,25%) och får därmed en lägre räntesats genom swappen (jämfört med den fasta räntan om 4% som först erbjöds).

Part 2 betalar en rörlig ränta vars totala kostnad uppgår till Libor + 6,75%. Part 2 får därmed en 0,25 procentenheter lägre räntesats genom swappen (jämfört mot Libor + 7%).

Banken som agerat mellanpart får in 0,5% [(Libor + 2% + 8% + 4,75%) – (Libor + 2% + 8% + 4,25%)] av lånebeloppet under löptiden för lånet.

* Libor = London Inter Bank Offered Rate (interbankränta, se ovan)

Övriga swappar

Normalt för alla swappar är att den ena variabeln är rörlig medan den andra är fast. Exempelvis kan indexpris eller valutakurs ofta vara den rörliga variabeln som ena partens finansiella instrument baseras på. I och med att den andra partens finansiella instrument är fast ligger spekulationen i den rörliga variabeln, vilken utgör grunden i swap-avtalet.

Användning av swappar

Handeln med swappar är i Sverige väldigt liten bland privatpersoner. Detta för att det normalt krävs handel med stora belopp innan en bank vill åta sig risken, att som mellanpart ingå ett swapavtal (risken ligger i att någon av parterna går i konkurs). Den låga räntenivån medför även att intresset varit litet för denna typ av värdepapper under den senaste tiden. I andra länder som England och USA är ränteswappar relativt vanligt förekommande för att skifta mellan fast och rörlig ränta, samt för att minska räntekostnaderna.

Beskattning

När vi beskriver reglerna för beskattning av terminer och swappar, både vid löpande avkastning och avyttring, är det viktigt att påpeka att dessa regler gäller innehav som finns placerat på ett VP-konto, en depå eller liknande. Reglerna gäller alltså inte innehav som finns placerat på ett ISK eller i en kapitalförsäkring. Detta i och med att dessa innehav istället schablonbeskattas (se istället artikeln Investeringssparkonto eller kapitalförsäkring).

I skattelagstiftningen betecknas en termin som ”ett avtal lämpat för allmän omsättning om – förvärv av aktier, obligationer eller andra tillgångar vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris – eller en framtida betalning vars storlek beror på värdet av underliggande tillgångar eller av kursindex eller liknande”.

§ 44 kap 11 § IL

Värdepapper

En termin behandlas i regel som ett eget värdepapper. I sådana fall beskattas en kapitalvinst respektive medges avdrag för en kapitalförlust, först på terminens slutdag. Det innebär en återgång till kontantprincipen.

Om terminen utnyttjas till att köpa den underliggande egendomen ska köparen beskattas först när den förvärvade egendomen säljs. Säljaren ska redovisa resultatet av den genom terminen sålda egendomen.

§ 44 kap 10 § IL

Vilka terminer är värdepapper?

De standardiserade futurekontrakten är finansiella instrument.

Den handel som bedrivs på Stockholmsbörsen får anses inrymmas i definitionen. Definitionen i 44 kap 11 § IL är så utformad att avtalet som sådant ska vara att betrakta som ett värdepapper.

De icke-standardiserade försäljningsavtalen för försäljning av aktier i t ex ett fåmansföretag, kan därför som regel inte anses falla in under denna definition. Även om dessa affärer materiellt sett kan anses utgöra en slags försenad realisation av t ex en aktie eller en bil och därmed i någon mening utgör en slags terminsaffär, måste själva avtalet uppfylla kraven för definitionen av värdepapper.

En fråga som uppstår är om man ska göra en analog tolkning av bestämmelsen även för dessa terminsaffärer och därmed låta kontantprincipen gälla, eller om man istället ska beskatta avtalet/försäljningen direkt. Det främsta skälet till det uppskov som ju regeln i 44 kap 11 § IL medför, är att affärsresultatet fortfarande är oklart.

I de fall avtalet berör egna ägda tillgångar (oäkta terminsaffärer), dvs redan förvärvade tillgångar, finns det ingen osäkerhet på denna punkt eftersom anskaffningskostnaden är fastställd och intäkten likaså. Materiellt sett saknas därför anledning att låta dessa affärer omfattas av uppskovet, eftersom det helt enkelt inte råder någon osäkerhet kring resultatet av affären.

Aktie- och aktieindextermin

En aktie- och aktieindextermin omfattas av de instrument som räknas upp i 48 kap 2 § IL. Därmed jämställs de med aktier och ska beskattas på samma sätt.

Beskattningstidpunkten är uppskjuten, precis som för andra terminer som utgör finansiella instrument, till dess att avtalet fullgörs på terminslikviddagen och resultatet blir känt.

Skatteverket menar att de dagliga avräkningarna som sker under löptiden av en future ska ses som förskott av betalningen och ska inte tas upp till beskattning löpande. Detta innebär att beskattning av en future ska ske då kontraktet avslutas, antingen genom kvittning eller genom stängning.

Skatteverket säger också att genomsnittsmetoden inte ska användas vid beräkning av terminsaffärer. Detta innebär att den som köpt kontrakt med olika priser kan välja vilket kontrakt man använder för att beräkna resultatet vid en kvittning. Du får inte heller använda schablonmetoden på terminer.

Ränteterminer

En räntetermin behandlas på samma sätt som andra fordringar i 48 kap 3 § IL. Om ränteterminen är marknadsnoterad och den underliggande egendomen utgörs av fordringar utställda i svenska kr, ska kapitalvinst/-förlust behandlas som ränta.

§ 48 kap 3 § IL

Beskattningstidpunkten är uppskjuten till dess avtalet fullgörs på terminslikviddagen då resultatet är känt.

Genomsnittsmetoden ska inte användas.

Valutaterminer

En valutatermin behandlas på samma sätt som utländsk valuta. Kursvinst respektive kursförlust behandlas i och med det som en kapitalvinst/-förlust. Detta innebär att förluster alltid kvoteras till 70 procent.

§ 48 kap 4 § IL

Genomsnittsmetoden ska inte användas.

Den så kallade 30-dagarsregeln för tid mellan avyttring och växling gäller för valutaterminer. Detta innebär att någon separat beräkning av kursvinst/-förlust inte ska göras för tid mellan avyttring och växling, så länge detta görs inom 30 dagar.

Swappar

Swappar innebär, likt en termin, ömsesidiga rättigheter och förpliktelser. I och med dess derivativa konstruktion beskattas swappar enligt de regler som gäller för optioner och terminsavtal (44 kap. 4 § IL).

I Högsta förvaltningsdomstolen (bl a genom RÅ 2007 ref. 3) har man tidigare kommit fram till att samtliga delar av ett swapavtal ska ingå i kapitalvinstberäkningen. Detta gäller alltså även ersättning i form av utdelning eller liknande.

Skatteverket har även gjort ett uttalande gällande ränteswapavtal som kontantregleras periodiskt under löptiden. Skatteverkets uppfattning är att samtliga löpande betalningar är att behandla som avyttring av ett terminsliknande avtal.

Faktagranskat innehåll du kan lita på

Den här artikeln är skriven och faktagranskad av medarbetare på Björn Lundén med lång erfarenhet av det aktuella ämnet.

Björn Lundén är ett kunskaps- och programvaruföretag som startades redan 1987 och som sedan dess förenklat företagarnas vardag genom smarta och lättanvända lösningar inom främst redovisning, lön och skatt.

Varsågod att ta del av vår samlade företagskunskap!